·
Från
en kamrat - Fredrik Sjödin
·
Från
en kamrat – Mattias Nilsson
·
Från ishockeydomaren och kamraten - Matthias Löfwenmark
Från en kamrat - Fredrik Sjödin
En fin vän, så plötsligt borta
Efter ett ögonblick är ingenting sig längre likt
Vad hände egentligen?
När jag på onsdag morgon vaknade och det första jag fick
höra
var att Ragge kört ihjäl sig kom det som en chock.
Jag fattade ingenting, men efter en stund kom tårarna.
tårarna rann och rann, jag kunde inte sluta gråta.
Bilderna av Ragge som dök upp i huvudet ville aldrig sluta
komma.
Jag ser honom i olika sekvenser som jag minns honom.
När jag såg honom i skolan före avslutningen innan de
hände, från när vi
spelade hockey tillsammans, när han och jag var med
varandra förut på fritiden,
Rasmus eviga humor för de mesta glada humör. Jag fattar
fortfarande inte att
det är sant, och jag tänker ständigt på låten som vi nog
alla hört
”Sweet home Alabama”…
den låten är liksom förknippad med Ragge till 100% för mig.
Än hur mycket jag försöker…så känns de som de helt enkelt
inte är sant
Men när jag sedan kommer fram till att…det ÄR sant.. Så
känner jag förtvivlan och
tårarna komma längs kinden. Jag har aldrig förlorat en
kompis på ett sånt sätt
och jag trodde aldrig jag skulle få göra det heller. Jag
hade hoppats på det.
Men det är såna här gånger som får en att tänka ännu mer på
att ingenting är
för evigt, eller att det är garanterat att man har det man
har.
Jag har ju genom den tid jag känt Ragge också lärt känna
er, lite ytligt men dock.
Och tanken vid att se er sorg och saknad av er son och bror
får mig att tycka så
otroligt synd om er alla, jag tycker så otroligt synd om
alla som berörs av Rasmus
plötsliga och tragiska bortgång och allra mest synd om
Ragge själv.
Den andre killen i bilen tycker jag fruktansvärt mycket
synd om också. Och om killen
som överlevde, hur han känner det.
Anledningen till att jag skriver det här brevet är för att
ni ska veta
att jag bryr mig om Rasmus och hans familj, och vill visa
min sorg och medlidande för er
bortgångne son och bror – och även min vän Rasmus.
Det jag hoppas nu är att Rasmus får det bra där han
befinner sig efter detta nu, och
att han vet att vi bryr oss och saknar honom. Samma dag
onsdag för en vecka sedan
som jag fick veta att det hänt åkte jag till London med min
flickvän. Jag tyckte
att det skulle passa bra att flyga då, för jag ville komma
närmare Ragge på det
sättet att om jag flög, i luften, så kanske jag skulle
komma honom ännu närmare i
himlen för jag tänkte för mig själv inombords, och jag
hoppas att han hörde mig.
Jag kommer att sakna honom så himla otroligt mycket, och
jag önskar er ,Rasmus familj
all lycka och kärlek ni någonsin kan få och jag beklagar
innerligt att detta var
tvunget att ske er Rasmus. Men ni ska veta att jag är er
vän för evigt och jag
hoppas att Ragge kommer att vaka över er vilket jag tror
han kommer att göra.
Allt jag vill är att han har det bra och att han trivs där
han är. Hoppas han
spelar på sin gitarr där uppe i himlen och sjunger för oss
alla, för att göra oss
glad lyckades han verkligen med den tid vi fick ha honom
hos oss.
Jag älskar honom så himla mycket som kompis, jag har bara
goda minnen från honom,
Han kunde få en att skratta så
lätt och jag bokstavligen älskade hans humor.
Minnet av Rasmus kommer nog alltid att leva kvar i mitt
hjärta. Han är min vän
för alltid.
Vila i frid Rasmus – Din evige vän Fredrik Sjödin
Och er evige vän – Fredrik Sjödin
Från en kamrat – Mattias Nilsson
Om min Vän Rasmus Östlund
Ett år har gått och än har jag faktiskt inte riktigt förstått varför en människa som spridde sådan glädje och lycka om sig hela tiden plötsligt kan försvinna.
Igentligen har jag knappt pratat med någon om det eller ens försökt göra det pga. en otrolig sorg över en förlorad vän och lagkamrat samt en människa som alltid kunde få någon att skratta och kunde alltid få till ett skämt av vad som helst.
Och jag kommer nog aldrig glömma vad jag hörde på barmarks träningen den onsdagen den 18 juni. När man går förbi några i hockey laget och man hör hur dom sitter och säger att Ragge hade lämnat oss, man kunde inte annat än undra om man hört rätt eller om man hade misstolkat allt vilket man hoppades på men som det tyvärr inte va, och jag tror aldrig att jag sett vårat hockey lag som alltid hade nått för sig har varit så tyst och så försynta som den träningen ingen sa något till någon förutom ”är det sant?” ”det kan inte va möjligt!” och alla har vi ju våra egna minnen av Rasmus men jag tror alla har ungefär samma ändå.
Ett av alla minnen som jag har är ju såklart när vi med hockey laget for på träningsläger i Åsele då vi hade Niklas Berggren som tränare eller snarare ”Agneta” som Ragge döpte han till pga. hans långa hår. 99,9% av alltid som vi var ledig så hörde man låten som man fortfarande inte riktigt vill lyssna på nå mer strömma ur högtalarna och alla som var där vet vilken jag pratar om. Just det ”Sweet Home Alabama” och varje gång någon tränare försökte stänga av så startade han den igen eller så hittade han nått annat ställe att spela den på.
Eller alla dom historier han berättade på bussen till matcher och från matcher om saker han hade gjort och sådant, helt otroligt fattar det inte
Under dom år jag kände Ragge så lärde jag känna honom ganska väl vi surrade om allt vi gjorde mycket vi umgicks en hel del och jag kan aldrig minnas att han hade en sur min på ansiktet alltid samma gamla leende och alltid samma skratt och alltid nått skämt om något eller någon.
Jag vet att både jag och min far blev otroligt ledsen över det som har hänt han var ju faktiskt en av dom som min far surrade om när det gällde hockey eftersom han var coach ett år och jag tror inte att det gick mer än en mening innan han kom in på Rasmus så fort det gällde hockey i alla fall vad jag minns.
Märker nu när man skriver det här att man fortfarande inte kan riktigt tänka på det utan att man blir ledsen och ögonen fylls av tårar
Och då kan man ju tänka sig hur hans familj mår.
Det enda jag igentligen kan säga är att jag sörjer med er och alla hans vänner
Från din eviga kompis /Mattias Nilsson
Vila i frid och hoppas
allt är bra där du är nu.
Du finns alltid i mitt
hjärta och det finns mycket jag förknippar med dig.
Kommer aldrig att glömma dig min vän
Till Rasmus
Det är nu drygt 2 år sedan jag fick ett samtal som förändrade mitt liv.
Jag gråter ofta när jag tänker på dig och hur jobbigt din familj måste ha det.
Du stod där i målet för Svedjeholmen och jag dömde. Du skrek och gick an
och jag försöker förklara för dig men enligt dig så hade jag alltid fel och du
alltid rätt men det som jag minns bäst var att det allt som oftast slutade
med att vi skrattade åt det hela. Tyvärr så hade hann jag aldrig lära känna
dig privat utan det blev alltid runt Svedjeholmen och Kempis vi träffades
och bytte ett par ord.
Nu för tiden så går det aldrig en dag utan att jag tänker på dig!!!! Jag
kommer aldrig att glömma den där minuten när jag fick beskedet om vad som
hänt dig. Jag svävade på hoppet ett tag men sedan så blev det ett sista
samtal där jag fick veta utgången av det hela. Sedan det samtalet så har
mitt liv förändrats på många håll. Jag har lärt mig uppskatta det där
lilla i livet som man normalt inte tänker på annars.
Nu är jag på väg att gifta mig och vi har skickat ut en CD med diverse
låtar som vi gillar och som vi har vissa minnen till och för mig så var det ett
självklart val att ta med din Nothing Else Matters och Bed of Roses.
Du och din familj finns alltid i mina tankar!!
Din domare, Matthias Löfwenmark