Det som inte fick hända 

Måndagen den 18 juni 2001 skulle Rasmus påbörja sin värnpliktsutbildning. Det var tidigt på morgonen som Rasmus och två kamrater startade bilfärden mot Östersund. Men de kom aldrig fram.

Någonstans på vägen körde de fel och fick köra en omväg. De hade fortfarande gott om tid och vittnesuppgifter säger att de höll normal hastighet. Vi vet också att Rasmus aldrig uppträdde vårdslöst i trafiken.

I närheten av Lit, 25 kilometer från Östersund, hände det som inte fick hända. Varför Rasmus förlorade kontrollen över bilen vet vi inte, men hjulspåren visar att bilen varit på väg ner i diket på höger sida. Bilen har sedan svängt upp på vägen igen för att längre fram gira kraftigt åt vänster ner i diket på motsatt sida, där den kraschade med passagerarsidan och taket mot ett träd.

När räddningspersonal kom till platsen visade Rasmus svaga livstecken. Senare på sjukhuset blev det dock konstaterat att hans skador var för omfattande. Det fanns inget man kunde göra. Samtidigt nåddes vi av det fruktansvärda beskedet. Den smärta, chock och förtvivlan som vi alla kände – och fortfarande känner - går inte att beskriva i ord.

Elva dagar senare, den 29 juni, begravdes Rasmus i Själevads kyrka i Örnsköldsvik. Det blev en ljus och vacker begravning. Per Wikström, pojkvän till Rasmus kusin Helena, spelade två av Rasmus favoritlåtar – och som Rasmus själv ofta spelade på sin gitarr. Metallicas Nothing else matters och Bon Jovis Bed of Roses. En bädd av rosor blev det också ovanpå Rasmus kista. Det var många som ville ta farväl av en älskad vän.

Efteråt hade vi en minnesstund i församlingshemmet. Vi uppskattar väldigt mycket att så många av Rasmus vänner var med.

Nu vilar Rasmus i urnlunden nedanför kyrkan. Det känns ofattbart att vi aldrig kommer att få se honom igen. Ändå är han närvarande hela tiden. Han finns hela tiden inom oss och påverkar våra tankar och handlingar. Vi tror också att hans hjärta slår fortfarande, men i en annan människas kropp. Kanske har han kunnat hjälpa någon annan till ett bättre liv.

Rasmus, du finns hela tiden i våra tankar. Vi glömmer dig aldrig! Vi saknar dig så!

Våra tankar finns också hos Jonas familj och hos Fredrik som lever med alla hemska minnen från olyckan.