Till minne av
vår älskade son och bror

RASMUS

Fyra år av oerhörd sorg och saknad,
alltid älskad aldrig glömd.

Mamma och Björn
Nicklas, Matilda

 Ibland…

Ibland är jag tyst och bara lyssnar
för jag vill veta något
Ibland är jag tyst
för jag tänker på dig,
Ibland fäller jag tyst en tår
för jag vet att du är död,
Ibland fäller jag flera tårar,
som tyst rullar ner för min kind,
för att jag förstår att du har lämnat mig
och aldrig mer kommer tillbaka.

Din syster Matilda, 12 år

 

 

 

Fyra år av obeskrivlig saknad

Det har nu gått fyra år.
Fyra långa år av oändlig saknad,
ändå känns det som om det var igår
när vi fick samtalet om det ofattbara,
det som inte fick hända.

Måndagen den 18 juni 2001
blev den värsta dagen i våra liv.
Och sedan dess är ingenting sig likt.

Rasmus,
du finns hela tiden i våra tankar.
Varje dag är det någonting
eller någon
som påminner om dig
på något sätt.

Vi lyssnar på din musik,
tittar på foton och minns,
tänker på all glädje
du spred omkring dig.
På så sätt håller vi dig levande,
inom oss.

 Pappa, Jacob, Monica